Fick ett sms av min mor imorse. “Den har kommit!”

Dagens datum slog mig sm en käftsmäll. Nej. Jag har kommit.

Med andra ord: Mustasch nya album, signerat och högblankt, är mitt!

Detta ögonblick, om du spolar fram till 3:56, får min ryggrad att frosta. Det ögonblick när han ser ut över publiken för sista gången. För mig är Kurt Cobain mer fascinerande än Marilyn Monroe och Sharon Tates.

Jag var ju knappt människa när han gick bort. Men vilken jävel han var, den mannen.

Ni har väl inte missat att Mustasch’s senaste (helt jävla fantastiska) album med samma namn gÃ¥r att tjuvlyssna pÃ¥ här?

Mitt exemplar ligger signerat i min brevlÃ¥da pÃ¥ releasedagen, onsdag…

Allt handlar inte om porr och rock n’ roll. Istället för skolan idag (fÃ¥r man vekligen sjukanmäla sig pÃ¥ grund av ”fucked up relationships”?) sÃ¥g jag fram emot Gossip Girl.

Jag tror nämligen fortfarande att Blair är en rikare version av mig. Jag tror även fortfarande att Serena är ondskan och pretentiositeten personifierad.

“Salong36 ligger mitt i Stockholms innerstad, här jobbar Lisa-Maria, Ida, Albina & Celine. Kom in och kika i vÃ¥r mysiga salong, här kan du ta en behandling, skämma bort dig själv bland vÃ¥rt stora utbud av skönhetsprodukter, eller komma förbi när som och fÃ¥ en konsultation helt gratis!”

Förutom en pizza och ett modemagasin (tack, morsan och farsan) att tillbringa kvällen med har jag även världens två bästa män att suga på. Ben och Jerry. Det blir alltså en halv liter Baked Alaska att sleva till Osbournes Reloaded!

Ni ska väl se det? Ni måste ju se det!

Mustasch bloggar!

Sådärja. Hemma. Halsen gör ondare än tidigare. Men vem har dött av lite hosta?

Tjejmiddagen övergick till någon form av kalas hemma hos någon form av John. Med någon form av musik. Jag, Johanna, Jennifer och Hanna hade det åtminstone trevligt när vi fick Welcome to the Jungle att spelas och partytältets pinnar att agera dansstänger! Trots klackar i lera, alltså.

Nu är jag så jävla trött. Och fulare än någonsin.

Sitter med värkande fötter (Vad tänkte jag när jag stapplade pÃ¥ skyhöga klackar till en punkfest? Längst fram mellan scenen och otaliga svettiga punkgubbar mÃ¥dde mina trampdynor inget vidare…) och svidande hals. MÃ¥tte skiten bli bättre. För blir den det är jag välkommen pÃ¥ tjejmiddag hos min vän Banana ikväll. Var det inte alldeles för länge sedan man hade tjejmiddag?

Har åtminstone värmt upp med frukost: Pastasallad och Dropkick Murphys.

The Pogues - Fairytale of New York

Idag är dagen! Beat Butchers 25-årsfest på Södra teatern med Marx och Lixxie! Säger Rolands Gosskör, Sista Skriket, Köttgrottorna, Asta Kask, Coca Carola och Varnagel er något? Inte?

Jag skrev två inlägg idag, men jag raderade båda för att jag kände för det. Jag gör alltid vad jag känner för (ibland känner jag för att göra saker jag inte känner för).

Gick och lade mig för en timme sedan. Men hjärtat slog så jävla hårt att jag inte kunde ligga ner längre. Det har varit en jobbig dag idag. Nej. Det har varit en jobbig vecka. En jobbig månad. Har ni någonsin vetat att ingen hatar er, men ingen älskar er, heller? Man undrar om man har fula naglar, om man gått upp i vikt eller om röven syns i de lågt skurna jeansen. Fast egentligen inbillar man sig nog bara. Eller så är man bara jobbig.

Jag tänker inte komma med något självförtroende på burk eller så. Jag ville bara säga att alla, även otroligt sexiga människor, vill skjuta skallen av sig ibland.

Föräldrarna kan bestämma att du måste städa rummet före Idol. Valpögonen har ingen effekt på min mor och far längre. Faktum är att jag tror de lärt sig utnyttja den själva.

Min snygga vän Lorien har äntligen gått och skaffat sig ett band. Ni som gärna lyssnar på tysk radio (så få kan ni väl inte vara?) lär få njuta av hennes vackra toner snart. Grattis baby, ingen förtjänar det mer än du!