Dagen började med ljussättning, och avslutades med en alldeles för lång och Marc Anthony-osande lektion i Spanska.

Rockmusik och människor som röker för mycket för sin ålder står på mitt och Brallans schema härnäst. 
Tills dess lyssnar jag på Ljungström och Hellman och annan svensk musik som känns förjävla estetisk egentligen.
Men svenska musiker med titan i pipan är sådant som alltid går hem i min bok. Vad gör ni en kall fredag, den trettionde?

Fridens liljor.

T-shirt från RockZone, miniklänning från BikBok och krimskrams runt handleden.

Efter månader av gnäll på mina slitna, sönderfärgade, jävla lockar satte jag mig i frisörstolen idag och blev klippt av en trevlig Sofie. Uppklippta längder och stripig lugg passar mig som handen i handsken, och bevis på det får ni imorgon.

Då det nalkas Rockgård för mig och Brallan, efter vilket Gott och Blandat firar tre år som tillgivna bandmedlemmar. Men er har jag också tid till. *smack*

Jag ska vara lika snygg som Stina Berge när jag är femtio bast.

Det var alltså morsans vän som lirade på Mosebacke igår. Innan kalaset drog igång sprang vi in på Bröderna Olsson och käkade vitlök i mängder och mängder och mängder. Sedan tryckte vi käftarna med bubbelgum och fick in mig på konserten trots åldersgräns. Eloge.

Turkosblå tunika från H&M Organic, silverhalsband och armband från dåtiden, dödskalleörhängen lånade av mor, och stövlar från DCate.

Svullnaden har lagt sig, och Dollys senaste inlägg har inspirerat mig som Stockholm Street Style inspirerar modebloggare. Som Jakt och fiske inspirerar män i sextioårsåldern.
 
Ikväll ska jag och morsan in till stan för middag och konsert på Mosebacke. Imorgon är jag vacker dagen efter (på en torsdag) och klipper håret inför Spotlifes bloggfest som äger rum sista dagen på månaden. På lördag.

Idag är jag svullen i hela ansiktet. Som när man gråtit en hel natt. Det är första gången i mitt liv som jag somnat så kall och full i gråt. Och man tänker på svältande barn och stackars familijer och känner sig än mer hemsk, för man borde vara så lycklig.

Och sedan: från ett ämne till ett annat. Magen får mig fortfarande att känna mig som en tunna skit, så jag och morsan sitter hemma idag. Kollar på Mia och Klara under varsitt duntäcke och dricker saft ur colaflaska.

Jag uttalar frukost frukust och smörgås smurgus.



Bildbevis på dagens sysselsättning. Sex and the city, skolböcker och en säng som aldrig varit mjukare.

Vaknade imorse av att laptopen pep. Och pep och pep och pep. Som en liten skit. Och därefter bestämde sig min mage för att jag inte ska gå till skolan idag.
Ligger hemma i min svala säng i stället. Dricker Earl Grey, äter vindruvor till Carrie och Samantha och läser politik.
Ni då, är ni vakna?

I lördags tävlade Chrikke pÃ¥ Emergenza, och jag drog med mig Hanna när Linn och gänget skulle in för att jubla till Critikkals ära. De vann, vi hoppade och och ned av glädje- och alkoholrus och till sist bar det av till Andre, drinkar och… bongotrumma.

Hanna fick dille på D40 redan på ditvägen, och fotograferade mig i en oigenkännlig min.

Och jag, jag fotograferade henne.

Hungrig som en varg.

Efterfesten nalkades och det spilldes salt på golvet i någons försök att ha tequilarace.

Men… det var glada miner trots allt.

De senaste dagarna har varit fyllda av blandsaft, Emergenza, Critikkal Solution, vitt vin på toaletter, bästa vänner, ilska, jobb, bakfyllor och så mycket skola att jag blivit självmordsbenägen.

Idag är livslusten tillbaka efter en näst sista Januari-helg, och ikväll gäspar jag till nyfunna Adiam Dymott. Som är så bra att jag får en spontan hjärtattack vid första ackordet.

Grå, klippt t-shirt från H&M Herr, svarta zipjeans och gul väska från H&M, maffiapjucks från DinSko och armband från Spanien.

En livstid har gått. Och jag har hunnit skaffa ett jobb. Äntligen!

För tillfället är jag nästan död. Allt jag hör är Miss Li i hörlurarna och min mage ekar och trots åtta timmars sömn inatt vill jag blunda och våldtas av John Blund.

Hemkommen. Efter en kinesmiddag med Jenny. Ni som en gång varit under arton vet hur livet kan vara.
Vill man inte annat än döda den som myntade åldersgränsen, när ens kavaljer får lov att dricka en kall öl under tiden man själv sitter där med en "cola med is och citron, tack" i högra greppet? Jo, det vill man.

Det var trevligt i alla fall. Smaskade på min oxfilé tills jag var på gränsen att spricka, och då började jag på salladen.

Bilder.

I timmar har jag skrivit. Filat och skrapat och älskat och hatat. Ett CV och ett personligt brev. Och nu är jag så trött på de båda att jag vill slänga dem i papperkorgen, sätta upp ett kramstånd på torget och ta tio spänn per kram (femtio för en kyss, förutsatt att du smakar pepparmint och spelar gitarr) för att aldrig behöva söka arbete igen.

Men arbete krävs för festival. Och festival… det bara krävs. Slutligen är CV:t ifyllt och det personliga brevet skrivet. Och jag kan Ã¥tervända till mina vÃ¥ta fantasier om Jack White under tiden jag lyssnar och ser pÃ¥ denna.
Er hör jag av imorgon igen. Puss.

Jag lyssnar på Olle Ljungström, och planerar att ställa mig i duschen. Naken. Skölja bort all skit som ölrester och salta tårar, och sedan hallondoftande lunka ned till den där jävla teatern. Den som ligger bredvid min högstadieskola och ibland tar mig år tillbaka.

Trots att mina ögonlock är lika tunga som två Jacksons. Innan de skar bort halva vikten var, alltså.