Jag avslutade veckan och första advent (vad fan ska man säga, grattis?!) med en het dusch. Avlägsnade varenda strå på kroppen, packade in de långa lockar jag har på huvudet och smörjde in alla lemmar med väldoftande babyolja.
Sådant man gör för att förbättra den genetiska tur man haft liksom.

… shit, vilka sexiga tarmar jag mÃ¥ste ha.

Ni vet, släkten skulle ju komma igår. Så de kom. Och sedan gick de.

Och så ringde Brallan. "Lixxies garage, tjugo pers, vi bjuder på bira, du bjuder på taxi."  Och på den vägen var det.
            Jag, Malin, Filip och Caroline tog oss emot Norrö, där ett gäng marintekniker och sleazers redan hade sitt roliga. Sedan dansade alla trÃ¥ngt och gränslöst av middagen till Guns n’ Roses i Lixxies lya. Drack öl, ocksÃ¥, sÃ¥klart. Gratis öl. 
            Men till slut blev nÃ¥gon trött, och nÃ¥gon annan därpÃ¥… ni känner till kedjan. SÃ¥ vi ringde taxi. Ã…kte hemÃ¥t hela gänget. Och sÃ¥ betalade jag.

Jag ser ut som en panda nu. Gårdagens vällagda mascara, kajal och ögonskugga ligger utspridda överallt. Förutom på just ögonlocken. Jag träffade Linus, Markus, Olle, Josefine och Fi, och sedan spenderade vi kvällen med att kasta snöbollar och snöbomber på två stela krakar igår.

Idag sitter jag med ordet fuck skrivet över handen. Med feta, kolsvarta bokstäver dessutom. Skrivna med permanent penna. Och tjocka släkten kommer på besök vilken timme som helst nu. Shit.

Ser ni vad det står, ser ni vad det står?

Malin är en jäkel i köket.

Malin ser lidande ut, fullt medvetande om att hon inom fem sekunder kommer att fÃ¥ en svettig sko upptryckt i fejjan…

Filip ville väl öva lite.

De som repade. Bandet, dÃ¥. BestÃ¥ende av Filip, Joar, Linus och… i detta fall - Brallan.

Igår tog jag ledigt från skolan. Jag skolkade. Men jag hade en bra anledning.
Nämligen i form av pepparkaksbak hos Brallan med henne och Malin. Vi bakade allt från händer som pekade finger, till flugsvampar och små katter (och kukar förstås). Och dekorerade därefter.

Sedan entrade Filip och det blev några minuters brottning innan vi fick följa med honom, Linus och Joar ned att repa.

Nu är det äntligen, äntligen Fredag. Jag sitter med en kopp te och någon nyttig brödskiva. Trött så in i helvete.
MÃ¥r ni bra eller?

Ben & Jerry’s Caramell Chew Chew. Desperate Housewives. Julmust. Min tisdagkväll i ett nötskal.

Sitter och väntar på att klockan skall slå nio så att jag jag kan fortsätta följa liven som tillhör Gaby, Susan, Bree, Lynette och resten av gänget på Wisteria Lane. Trots att jag faktiskt råkar anse att hela 5 år senare-köret gjort hela serien snäppet sämre. Liksom nedgraderat till ett skitbra program. Bara. Håller ni med, eller?

Grå tischa från H&M Organic, svarta lackboots från DinSko, Aloe Vera sockor, nitar från RockZone, guldklocka och annat kraffs.

Igårkväll bad Fröken Björklund mig ta en promenad med henne i kylan. Jag tackade ja och sedan halkade vi området runt, innan vi träffade Brallan och Filip som föreslog en avrundning i form av en snöboll i ansiktet (och mascaran fäste sig överallt förutom på just ögonfransarna) och en Hanna pladask på snötäcket.

Finns det något receptfritt piller man kan svälja som knullar tiden i röven?
För jag slutar om nästan en halvtimme. Och jag vill inget annat än lämna allt jävla photoshoppande och infosugande här, i skolan, och gå hem, äta pepparkakor och sova.

Jag lade bloggen på hyllan något under helgen. Bestämde mig för att leva istället. Detta hann jag göra:

- Grogga med två karlar framför Idol.
- Bli nedbrottad på golvet, samt trampad på, av dessa två karlar.
- Sitta 45 minuter på en snart övergiven buss och sedan se busschauffören lämna sina passagerare (oss) i sticket.
- Vara den enda som klarat sig från att göra magplask i backen under ett snöbollskrig på väg hem från Norrtälje.
- Gått McDonalds fram och tillbaka i vinterkyla ("nu skall här tinas").
- Druckit te och diskuterat runkbås (samt personen som, inte bokstavligt talat, ligger bakom dem) i Hannas soffa.

Inte mer händelserik helg än vanligt. Men vad trevligt sen.

När folk frågar mig "Vad lyssnar du på?" brukar jag svara att jag gillar bra musik.
Det kan vara i form av tunga Mustasch. Det kan vara i form av gosiga The Killers. Det kan vara i form av allsmäktiga Sex Pistols. Det kan vara i form av hederliga Nirvana. Och det kan vara i form av detta.

Igårkväll trängde jag ihop mig mellan två män i Linus lya. Det var groggar, det var brottning (ja, jag låg väl mest på golvet och åmade mig över frisyren), och sedan kom Malin och Filip in genom dörren som två blixtar från klar himmel.

Idag? Jag, Brallan och Jenny åkte med musikproducenterna Filip och Simon till Rodens öppet hus. När bussen plötsligt kör ned i ett dike och vi får spendera vår morgon diskuterandes vad fan som hänt och hur i helvete vi skall ta oss därifrån.

Men till slut körde en ny buss upp bakom oss och vi rullade vidare mot Norrtälje innan vi fem avslutade dagen med pizza och snöbollskrig.

Sitter i skolan nu. Datorkunskap. Och jag skall göra en PowerPoint-presentation. Medan resten av min klass gjort vad som känns som sjuttioelva sidor, har jag knappt kommit på ett ämne.
Och min lärare Per (-son, -fekt, -vers) verkar heller inte så förtjust i att jag loggar in på Blogg.se stup i kvarten.
"Get to it", säger han. Okej då.

Jag är pensio just nu. Mina kotor. De kommer inte överens. Och det är så jävla irro.
Jag klättrar pÃ¥ väggarna efter tvÃ¥ dagar av hemmasittande. Och vad som gör mig allra mest deppig med att sitta inne och se snöflingorna falla utanför fönstret är saknaden till sommaren, solen. SmÃ¥saker med dem. Som musiken och att ligga i grönt gräs med bara ben i trasiga jeansshorts och med solglasögon pÃ¥ näsroten. Svalka strupen med en öl kanske. För vad fÃ¥r man nu, liksom… Glögg och fjällräven?

Jag är rädd för doktorn. Fast jag visste det inte först för någon timme sedan.
När jag stod i väntsalen för första gången på flera år och jag fick en stor, blytung klump i magen.
Ögonen nästan sprängdes av tårar. Mina händer skakade som asplöv.
Jag sÃ¥g det framför mig - Tänger och saxar, krokar och olikformade stÃ¥lpinnar. LÃ¥nga män och kvinnor i vita, misstänksamt rena rockar och munskydd… Sprutor och frätande vätskor, lungor och njurar i burk!

Sedan klev en lång, glasögonprydd doktor fram till mig. Hon petade lite på min ryggrad. Sade att jag skulle få röntgas.
Och sedan var det till min stora förvåning klart. Hon skar liksom inte ens i mig.